Livin on the edge

Idag försökte jag mig även på civil olydnad. Det gick inte så bra. Väldigtväldigt kissnödig äntrade jag ett shoppingcenter där jag hetsigt letade rätt på faciliteterna. Väl där fanns det en spärr alá den gamla sortens tunnelbanespärrar, där man lägger en femma och så släpps man in. Famlandes med min pengabörs fann jag att jag inte hade någon femma men fem enkronor. Spärren tog bara femmor . Det fanns en växelautomat men framför den stod en barnvagn parkerad med tillhörande beskäftig moder med bebis. Jag kände att projektet växla enkronor skulle kräva för mycket interaktion med okända men framförallt tid så jag tog snabbt beslutet att ta mig in ändå. Mecklade mig in med ett urskuldrande leende mot modern som skrattade lite medkännande åt mig och sprang in i första lediga bås. Väl där inne knackade det kraftigt på dörren och jag ba woops, men skitsamma, jag kissar faktiskt. Inte som att man öppnar dörren då. När jag kom ut fick jag en avlusning av den mycket stränga städerskan som pekade att hon hade väktare. Jag ba jaha men här får du fem kronor. Hon hade ringt efter väktarna och ba ”det är lungt nu, hon betalade”. Hon släppte ut mig med en mycket sur min. Hon hade liksom stängt utgångsdörren när hon upptäckte att hon hade en obetalande där inne. Jag undrar så vad som hade hänt om jag inte hade fem kronor på mig, eller om jag bara kände för att bjäbba emot (jag var jättetrevlig). Hade jag hamnat i klammeri med rättvisan då?