Hon skulle ju lära mig sticka små tröjor... när döden kommer tänker man alltid dåligt samvete-tankar. Jag skulle ha hälsat på oftare, tagit mig tid. När döden kommer kan man inte förstå att hon är borta fast det är det enda man har tänkt på i fyra dagar. Ingenting annat har blivit, även om jag nästa flyttat klart och läst många rader som inte fastnat på minnet.
Men jag vill inte blogga om döden. Därför skriver jag inte alls. Eller så skriver jag att idag har jag varit utomhus i tre timmar. Vandrat över långa, höga broar och andats skitig, solig stadsluft. Det gjorde gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar